KOMMER SKRIVA AV MIG MASSA BLÄ...!
Ja det är en himla bra och fin film. Men vad är egentligen meningen med livet..? Är det att jobba jämt? Hoppa in extra så fort chefen frågar, för man vill ju vara snäll. Men vem är man egentligen snäll mot? Inte sig själv iaf.. Visst det bli plus på kontot men minus på livskontot. Idag är en sån dag... Jag jobbar nästan varenda jävla helg och även denna. Skillnaden var bara så att jag förengångskull jobbar så "bra" att jag kan hitta på någon på lördagkvällen. MEN då ringer chefen och säger att jag måste jobba kväll imorn, lördag, istället för 7-15:30.. Där rök det sociala livet. Visst jag hade väl inte brytt mig i vanliga fall, det blir ju plus på kontot. Men när omständigheterna är sånna som mitt liv just nu är så hade jag behövt min planerade lördagkväll, fått vara lite social med vänner och smutta på en flarra vin. Men icke..
Och inte nog med det så har jag grävt ner mig i en himla deppgrop som jag inte kommer ur...! Jag sover jobbar äter, sover jobbar äter. När jag kommer hem från jobbet på eftermiddagarna så lägger jag mig och sover och kommer inte upp ur sängen, det går bara inte. Jag ser helt enkelt ingen mening med att kliva upp.. Lika på mornarna, varför ska jag kliva upp och gå till jobbet?! Vad är meningen med att gå dit? eller varför ska jag kliva upp överhuvudtaget, även på en ledig dag?
och man blir ju inte gladare när man kommer till jobbet, där vårdar man patienterna och hjälper dem men de bara dör i alla fall... Jävla Cancer! Tur att det bara är 9 dagar kvar där...
Lyckan, det kommer jag inte ihåg. Visste kan jag bli glad korta stunder. Men minns inte senast jag var lycklig och glad ända ut i finger topparna... Måste vara MINST ett år sen iaf.. fy fan! Spenderade nyss en lång stund inne i duschen på golvet, gråtandes.. Finner ingen mening..
Jag vet att jag måste ta mig ut, ut ur min lägenhet och hitta livet. Måste först bara hitta orken och nått som drar mig.. Kollar varje dag på resor, men det är antingen för dyrt eller dagar då jag inte kan åka. Och dessutom finns det ingen som har tid eller råd att följa med, så återigen ensam. BLir ju tokig på mig själv!!
Fy fan, nu måste jag hitta nå paltor och dra på mig och försöka peta i mig lite yogurt iaf för du är det dags att sätta på sig fejk happyface och ta sig till jobbet...
Jag tror du måste påminna dig själv om vad som gjorde dig hungrig på livet förut! Inte för att det är någon tröst, men livet ska vara en berg och dalbana. För hur ska du kunna uppskatta allt bra och roligt om det alltid vore så? Livet är pest och pina ibland, men det blir bättre älskling <3 Håll bara ut och försök uppskatta det fina du har just nu :)
SvaraRadera