Ensamheten sköljer över som en kalldusch

Värst vad dålig jag är på att uppdatera här..!
Min svacka har inte gett sig än.. Känner mig fortfarande ensamast i världen! Men ja ghar ju vänner! Jätte fina underbara vänner! Här om dagen hade Linda lagt en påsebullar i min brevlåda för att jag var sjuk. Så hinla gulligt! Så det är absolut inte det att jag inte har vänner för det har jag och det vet jag. Jag känner mig snarare vilsen och ensam i livet, där jag står nu i livet. Som om jag nått ett vägskäl.. Bor inte hemma länngre och känner att jag kommer längre och längre ifrån min underbara familj. :'(
Jag vet inte vad jag håller på med eller vad jag ska göra med livet.. En del av mig säger: PLUGGA SÅ DU BLIR KLAR OCH KAN ÅKA TILL AFRIKA!... Medan en annan del säger: TA ETT SABATSÅR OCH LEV! UT OCH SE VÄRLDEN FÖR DET HINNER DU INTE GÖRA SEN NÄR DU ÄR KLAR SSK! Gaahh!
Ikväll gjorde jag ett besök till Kyrkan här i Örebro, det var länge sedan sist! Under första låten började jag gråta, eller rättare sagt GRINA! Det bara kom.. Sen när de gjorde en plats för mig i ringen vid nattvarden och ville ha med mig började jag gråta ännu mera.. Att främmande människor kan se mig..Det värmde och det behövde jag känna.
När jag gick ut från kyrkan sen kunde jag inte sluta gråta... Allt kom på en gång. Som tur är så bor en av mina närmsta vänner här mitt i stan så jag fick en bamsekram, en promenad och en gråtstund! Det behövde båda två!

Hoppas det här ger med sig snart, så här kan jag ju inte hålla på...!

Nu ska jag blicka framot mot tisdag för då ska jag och Kerim till Brunnsparken och dansa bugg och foxtrot i 4 timmar! Lycka är att dansa <3