Åh det går inte att beskriva känslan av att stå på en tävling sekunderna innan man ska gå ut på dansgolvet. När man står där i kön och ser de andra dansarna som precis dansat klart och när man hör publikens jubel och man vet att det snart är ens egen tur att gå ut och ge allt. Känslan av att springa ut på golvet till applåder och rop. Och sen, när musiken startar och kroppen fylls av energi och glädje och man bara ger allt man har! Helt fantastiskt! Den glädjen och kicken som jag får då går inte att beskriva.. Och sen ta emot jublet när man har dansat klart och man känner pulsen slå hårt. Nervositeten sen när man lyssnar spänt för att få höra sitt nummer ropas upp i högtalarna och man vet att man gått till final, att man har en chans att vinna allt! Det är en galet härlig känsla som jag vill ha NU! Saknar allt som har med mitt gamla dansliv att göra. Det var verkligen hela mitt liv förr, jag gjorde inte mycket annat än dansa. Det var det absolut bästa jag visste! Måste erkänna att det sämsta beslut jag tagit i mitt liv var att sluta dansa, hur F*N tänkte jag där?! Ren idioti!!
Jag hoppas innerligt att jag lyckas få tillbaka den lyckan, den borttappade pusselbiten, till mitt liv igen... HOPPAS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar